Den hund som gått till historien som den mest beresta, eller åtminstone som gjort den längsta turen, är Lajka. Detta skedde 1957 när hon blev känd som den första levande varelsen som reste i rymden. Lajka var en tre år gammal hemlös blandrastik, upplockad från gatorna i Moskva för detta ändamål. Trots namnet tillhörde hon inte den hundras som heter Lajka. Namnet betyder ”den som skäller” och man valde just henne för att storleken verkade passande och att man trodde att en hund som var van vid det hårda livet på Moskvas gator skulle klara den tuffa situationen i en rymdfarkost bättre än en vanlig tamhund. Det skulle visa sig att på den punkten hade man fel. Träningen inför avfärden bestod i att stänga in henne i allt mindre burar i perioder av upp till 20 dagar för att vänja henne vid de trånga förhållandena i rymdfarkosten. Hon fick också specialkost och sattes i en centrifug för att simulera accelerationen vid avfyrningen och vänja henne vid g-kraften.
Ett tragiskt slut
Den 3 november 1957, på oktoberrevolutionens 40-årsdag, sköt man så iväg rymdfarkosten Sputnik 2. Ombord befann sig Lajka. Man hade gjort sig besväret tillhandahålla mat och vatten så att hon skulle klara sig ett par veckor. Man hade också ordnat en slags luftkonditionering så att hon skulle ha tillräckligt med syre och inte bli för varm. Just den saken lyckades man med mindre bra. Det har förekommit många spekulationer genom åren om hur Lajka dog. Vanligast förekommande var att hon skulle ha avlidit när hennes syre tog slut efter sju dagar. Så sent som 2002 släppte man dock dokument som avslöjade att Lajka dog av hettan redan några timmar efter uppskjutningen. Även om Lajka är mest känd finns det fler rymdhundar som har fått sätta livet till i vetenskapens namn. Två hundar vid namn Bars och Lisichka dog när deras raket R-7 exploderade efter avfyrning 1960 och Pchyolika och Muchka dog när deras raket Korabl-Sputknik 3 med flit sprängdes för att förhindra att utländska krafter skulle inspektera kapseln, också det under 1960. Men det finns också hundar som klarat sig helskinnade från rymdupplevelsen. 1961 återkom blandrasen Cjernushka från sin ofrivilliga rymdtur på Sputnik 9.
Lajka är nu förevigad
Man kan fundera över vad som gick genom Lajkas huvud när hon sköts upp där i raketen. Hon funderade väl knappast på fakturaköp. Kanske undrade hon varför de snälla människorna som tagit hand om henne och gett henne mat, nu satte henne i denna obekväma mackapär. Det var många djurvänner som protesterade när Lajkas resa blev känd för allmänheten. Man tyckte det var grymt mot detta vänliga djur, särskilt som man på förhand visste att hon inte skulle komma hem levande. Oavsett vad man tycker om detta så kan man säga att Lajka gav sitt liv för vetenskapen och utan hennes insats hade man inte vetat att levande varelser kunde klara att färdas i rymdfarkoster. Kanske Lajka viftar lite på svansen i sin himmel åt att man nu rest ett monument till hennes minne. I närheten av militära forskningsanläggningen i Moskva finns en staty som föreställer en hund som står på en raket. Hon finns också med på det ryska ’”Monument to the Conquerors of Space”.