Kashi, tikvalpen med vitt bröst,  och Kashmir, hanvalp.

Vi hade besök av “farmor” till valparna, Helena Kvarnström, samt blivande matte till Kashmir,  Johanna, när de var 6 veckor.  Jag har fått massor av fina bilder, och det var svårt att välja. Här några favoriter.

Kashmir i trav mot mamma Enya.

Enya älskar sina valpar, och leker ofta med dom. Hon har stort tålamod med de små.

Ännu en härlig lekbild. Hjärtligt tack!

Avigdor Elvira, nybliven GB Champion. Grattis Tony och Lionel !!! Det är Enyas andra irländska dotter som tar championatet. Två green stars kvar till det irländska.

Systern Avigdor Evangeline, GB o Irl. Champion, Världsvinnare 2011.

Bessie gick tyvärr tom. Dessa båda är Enyas. Pappa är Se Ch Tjo-Nins Dionysos. En av vart kön. Tiken med vitt bröst. Tre veckor gamla här.

Se Ch Tjo-Nins Dionysos i stolt pose.

Här med mor Enya, 3½ vecka gamla.

Första lilla utevistelsen vid 4½ veckas ålder i dag. Inte särskilt populärt. Tryggare närmre mor. Stickiga grässtrån, kallt väder.

Här blir Enya undersökt före parningen, och får tillåtelse att paras. Är i god kondition. Betraktar så förtroendefullt min högt uppskattade ögonveterinär, Jan Wissler, som utför besiktningen. Han är en av de första i Sverige, som ögonlyste hundar, utbildad av Dr Barnett i England. Värdefullt att ha en sådan veterinär på ganska nära håll.

En skön påskhälsning från Strömkarlens Maxima med familj. Mima, som hon kallas,  är efter svarta Barrajy Black Image, undan Strömkarlens Aniara, och är svart particolour med “prickar”, en färg som pappan kunde lämna. Hjärtligt tack för foto och roliga historier om Mima!

Ch Strömkarlens Rainbow In The Dark med BIM-partner Ch Tibroke’s Space Bandit

Strömkarlens Rainbow In The Dark, flankerad av ägare Charlotte Laning Vrethammar, domaren Ann Rode, samt domaren för lancashire heeler, Petra Junehall.                  Foto: Krister Söderstam

Oländig terräng där vi gick, tibbarna och jag, innan snön kom.

Med stigande ålder och stelare leder kan det inte hjälpas, att jag börjar fundera på hur fortsättningen ska bli. Hur länge till jag  kan kliva omkring i sån här terräng. Det kanske kommer en dag, när jag är glad om jag tar mig fram med rollator. På slät mark. Och fastän jag ibland försöker vara förnuftig och minska ner, fortsätter jag som om livet vore oändligt. Väntar två kullar om allt går bra. Vill förstås behålla något. De kommer en bra årstid, men ändå…Samtidigt försöker jag finna bra hem till en mor med sin dotter, men vågar inte annonsera utan hoppas någon jag känner till slut kan hitta ett önskehem åt dom. Det är svårt nog att skiljas ändå, utan att behöva oroa sig hur de får det. Ekvationen går inte ihop.

Svarta tankar. Passar inte en dag som denna, när solen skiner från en blå himmel, och våren är i antågande. Jag lär ut en vända till på gården. Promenad är helt uteslutet , isigt som det är.

Bessie i fin pose. Synd det är staket emellan. Kunde inte låt bli att knäppa. Månne hon också bär på en liten sessa i magen. Magen känns, även om den inte syns än. Bara det inte blir enbart manskön som senast.

Gården och rasthagen är heltäckt med is. Bajsplockning skedde med stöd av en spark. Risk för att små tibbar fläker sig om de har för bråttom. Solen sken så gott, så humöret blev helt motsatt gårdagens, då det var grått, disigt och regnigt.

Stenarna i forsen isklädda. Det dröjer innan forsen lockar till dopp.

Detalj av Julia i dag. Julia och Romeo är den kvinnliga respektive manliga varianten av busken havtorn, vars bär kryllar av nyttigheter. I somras var busken, nu ungefär i min storlek, för första gången full av bär. Jag försökte plocka, men busken har vassa taggar, och bären sitter ett och ett, så jag gav ganska snart upp.

I dag när solen sken och smältvattnet rann från taken, började trädgårdsanden vakna till, och jag betraktade Julia och Romeo, dubbelt så hög bliven som sin partner,  och undrade vad jag skulle göra med dem. Fråga någon hälsofantast om de vill gräva upp exemplaren i vår och överta dem. (Någon som blir intresserad?) Eller själv försöka flytta dem. Eller såga ner dem och gräva bort rötterna. De står inte bra här, och har med sina skott t.o.m. lyft upp en tung cementplatta. Enorm växtkraft.

Julia en sommar. De smala bladen är vackert grågröna, och har här som undervegetation akvileja, självsådd vallmo, och dito styvmorsviol.