Strömkarlens kennelblogg

Jag skrev tidigare, att jag inte tänkte ha med några fler vinterbilder. Men vintern fortsätter ju, så här kommer tre till. Sen får det bli stopp. Tror jag. Här är en granhäck, där all snö blivit kvar. Nu börjar en del stora sjok ramla av, hårda allt igenom.

Jag skrev också, att jag inte tänkte ta mig in och slå av snön på idegranshäcken utanför rasthagen  mer. Men snön låg ju precis som här i ett hårt täcke, så jag blev tvungen. Jag fick hacka isär de hårda butarna för att få loss dom. Det tog ett par timmar.

Men det kom ju nya snömängder, så det var bara att dra upp luvan över huvet så det inte dråsade ner snö på halsen, och tränga sig fram mellan jordkällaren här till höger, och idegranshäcken till vänster. Framför syns del av plogvallen mot vägen. På den kunde jag stå och slå av snön på utsidan, så där är häcken bitvis lika hög som vanligt.

Här kom jag fram, och det var att vada till höfterna i snö. Sen slog jag med sopkvasten mot snömassorna på de nedböjda grenarna, tills jag fick bort det mesta. Men i mitten var det svårt att komma åt. Och snön ovanpå rhododendronbuskarna vågade jag inte slå på, för de kvistarna hade med säkerhet gått av. Det kanske de har ändå. Det ger sig så småningom. Men än är det inte vår, och det kan säkert dråsa ner mer snö.

Det har varit underbart väder nu några dagar, men iskallt på nätterna, -20 grader på morgnarna, men till middagen har solen fått upp temperaturen till -2 i skuggan. I solen mot väggen är det några plusgrader. Men kommer man in i skuggpartierna mellan granarna under promenaderna, känner man att det är kallt där. De blivande mammorna får kortare promenader. Enya dansar av glädje när jag kommer med kopplen, men när vi väl är på väg får jag nästan dra  henne, tills jag vänder. Då har hon bråttom hem. Hon börjar redan bli bra tung.

De andra tog jag med sparken i dag. Det blir inte lika mycket motion för mig, men desto mer för tibbarna. Och längre sträcka klarar jag av. Det är några backar på vägen mot Storfors, och där får de en liten språngmarsch på hemvägen dessutom. Det var älgspår på vägen, och en som tycker det är mycket intressant är Juni. Hon borrade ner nosen i varje klövavtryck.