Strömkarlens kennelblogg

på det mildare väder SMHI utlovat. Och visserligen är väl 12.9 varmare än de – 28 jag haft vissa dagar, men när solen dalar bakom trädtopparna, dalar även temperaturen i rask takt. Och mina kinder svider, näsa och ögon rinner. Enya på bilden sitter och huttrar och väntar på att jag ska ha fotat färdigt så hon får gå in igen.

Men de yngre årgångarna, Ava, Tessa och Bessie far runt i vild lek.  Dom känner av skillnaden i temperatur. Enya och jag fryser ändå.

Mina rhododendron fryser också, och rullar ihop bladen och vänder dem neråt som spjut. Undrar om dom klarar sig den här vintern.

Rimfrostens täcke blir tjockare för varje dag som går, och lägger sig utanpå snön. På staketstolparna har det bildats roliga pluppar av snö och rimfrost.

Närbild av en solbelyst plupp. Här har varit strålande sol från en blå himmel många dagar i följd nu. Vackert,  javisst, men isande kallt.  De enda uteturerna jag gjort är upp till vedbon efter ved till kaminen, bajsplockningen i rasthagen, samt hämtningen av posten nere vid vägen. Med hopknipt mun. Flera lager kläder. Och med en känsla av vanmakt och hopplöshet  över att det aldrig vill vända.

Enya och Bessie har kommit i löp. Med bara sex dar emellan. Jag hade hoppats de skulle dröja en månad till åtminstone. Tessa löper också, sitt första, och gamla Jara är också i gång. En blodig tid väntar.  Nu hoppas jag på bra väglag nästa vecka, när jag måste ge mig i väg. Det får bli Enyas sista, och Bessie får inte vänta så hon blir för gammal, så det borde få bli hennes första. Vi får se.