Jan 06 2010
Smällkallt
Det uttrycket måste ha kommit när det är så kallt så det smäller som böss-skott i träden. Nu hör jag inte det längre, men på 70-talet small det som bara den i björkarna här runt omkring, och knakade i träväggarna. Så här kallt har jag inte haft det sen dess förrän nu, och kl 9 i morse var det -27.8. Nu mitt på dan är det inte mycket varmare.
Tibbarna blir fulla av rimfrost och isklumpar i “ansiktena” och tack vare min kamin som snällt och snabbt fixar +27 inne i köket, kunde jag öppna fönstret och föreviga frosten på Bessie, där den syntes bäst i hennes svarta ansikte. Dom vill och får inte vara ute långa stunder. Själv håller jag mig inne så mycket som möjligt. Jag vantrivs.