Aug 04 2009
Snart är det dags
Detta var taget dag 60. I dag är det dag 62. I morse åt hon inte, och försökte bara krypa under huset. Det går nu inte, för det är tätt överallt. Nu bor hon i sovrummet, och vill helst att jag sitter och smeker henne hela tiden. Ibland flämtar och bäddar hon, piper och gnäller, ibland vilar hon. Ibland vill hon ut, och det får bli i koppel. Speciellt nödig verkar hon inte vara, för hon drar till de ställen där hon försökt krypa under. Hon har inte riktigt accepterat Biabädden med frottébadlakan att bädda i . Jag vågar bara lämna henne en kort stund då och då. För tänk om hon börjar krysta just då. Det går inte att företa sig nånting, och jag har ingen bok som jag läser för tillfället, så tiden kan bli långtråkig. Kom på att jag kunde skriva lite.
Dagen har snart gått, så det blir väl nattvalpning, förstås. Ingen önskedröm precis. Fast varje gång hon har en bäddarperiod, ser det ut som om hon snart tänker börja krysta. Det stora badlakanet är ihoprivet till en hög och hon tar det i munnen och sliter och drar i det. Denna långdragna väntan, innan det händer nåt!
Dags för dagens andra mål för de övriga. Det blir att gå fram och tillbaka och kolla så inget händer utan min medverkan. Själv har jag hunnit äta två stekta ägg på Wasa Husmans. Min äldsta son med sambo kom i går, men jag kan tyvärr inte vara vidare social i denna situation. Men de båda andra bröderna bor här i var sin stuga, och syrran inne i Nykroppa, så umgänge saknas inte. Och sonen Mattias lagar middag i mitt ställe, och det blir garanterat godare då. Nån matmamma är jag inte. Jag lär ta in en tallrik hit och äta, för jag kan rakt inte slappna av och njuta av maten annars. Om jag nu hinner äta…
Tiden lider. Håll tummarna så allt går bra.