Jan 06 2009
Trettondagen
Gamla Jara uppe på muren.
Allt är vitgrått ute. Himmel, träd och buskar. Marken är något vitare, förstås. Ett par cm snö har vi här i Hättälven. Kylan, som varit sträng och som värst dryga -20 grader,är i dag mildare och mera uthärdlig. Men den ska komma tillbaka, sas det på Rapport. Usch! Och ändå är det inte samma kyla som på 70-talet, då det ibland kunde vara -27 här, så det small som böss-skott i träden och knakade i träväggarna.
I övermorgon ska tikvalparna besiktas. Carmela, Celia, Claudia, Cleóme och Contessa. Sen blir det lite lindrigare. Det är inte precis nån sinekur med vintervalpar. Här finns ingen vägbelysning, utan det är bara lampan över trappan, vars ljus inte når så värst långt, så i mörkret vågar jag inte släppa ut dom. Och hagen i anslutning till huset har en ganska brant trappa, och medan jag hämtar två nya, klättrar de redan utburna uppför trappan och drullar oftast ner för trappstegen. Och det är populärt att gå på kanten av muren i hagen, och ibland kan dom drulla ner för den också. Alldeles för högt för små valpar, tycker matte.
Så nu pular jag in dom i två burar, och drar en bur i taget – båda får tyvärr inte rum på skottkärran, – till min s.k. valphage. På det viset har dom blivit vana att fraktas i bur, så det blir inte lika otäckt när vi ska till veterinären. Dom vet direkt vad det är frågan om när jag tar fram burarna, och står på bakbenen för att bli lyftade in dit. Och när dom börjar frysa ute, går flera in i burarna och vill tillbaka in i stugvärmen. Det är lite bökigt, men i valphagen kan dom springa av hjärtans lust, utan att riskera fall.
Muren blev till under fyra somrar, dels för att det var synnerligen besvärligt att klippa gräset i sluttningen, dels för att jag är “stenoman”, och njuter av att jobba med sten. Detta blev ju en terassmur, och det behövdes mycket sten för att fylla i mellanrummet. Jag håller fortlöpande på med nya murar, där det blir vad jag kallar “holmar”, upphöjda bäddar för planteringar av buskar och blommor.