Strömkarlens kennelblogg

Efter snart 39 års uppfödning trodde jag, att jag upplevt de flesta varianter av valpning man kan vara med om, med eventuella komplikationer. Så är icke fallet. De flesta valpningar går bra, och efteråt är allt frid och fröjd. Inte denna gång. Mer därom när jag har tid och ork.För tillfället skulle jag behöva klona mig i minst ett par Monicor till.

 Den lilla mörka valpen finns tyvärr inte mer. Hon såg svart ut förutom i nacken. Hon hade nog blivit silversobel, en mycket vacker färg. När man kämpat ett par dar och ändå inte lyckas, känns det tungt, och jag får en gråtklump i halsen. Nu gäller det att bärga de kvarvarande, och de ser starka ut, men det är trångt vid mjölkbaren. Måste hjälpa så alla får var sin spene, på första rad, och på balkong. Annars blir någon till slut utanför. Det är inte så lätt att krypa till de understa.