Strömkarlens kennelblogg

Så kom de då till slut, 31 okt. under dagtid, efter en orolig natt med öppningsvärkar och lite vilopauser emellan. Juni hade kraftiga fina värkar, men det tog lång tid ändå, och jag trodde aldrig det skulle ta slut. Den första kom 11.20, den sista och sjunde 15,15. Sen kunde jag även hala ut återstående tre efterbördar, som inte kom efter de tre första i början. Skönt. Tre eller fyra kom baklänges. Tappade räkningen.

En av tikarna, den mörkaste, var mycket medtagen, och kippade efter andan. Men hon kom sig också, fast ville inte suga i början. Men efter att fått en klick honung, orkade hon också suga, men inte förrän i dag.

Valparna ser starka och fina ut, och har sugit musten ur Juni alldeles. För av henne är inte mycket kvar. Men nu har jag fått henne att börja äta, så nu vill det till att hon får mat ofta med mycket näring. En jobbig tid väntar, och jag är inte säker om vi klarar alla. Men jag måste försöka allt jag kan, när hon nu har burit denna tunga börda, så det inte var förgäves.

Det var ju snöoväder på natten mot fredag, och fortsatte under dagen, och jag var så lättad att Juni klarade allt själv. I dag skiner solen,och det är köldgrader. Kanske hinner jag med en kort promenad med ett par av de andra. De har blivit lite försummade nu, och är så ivriga att få lite närhet, när jag kommer ut i köket. Men jag är så trött, så det får kanske bli en vilopaus först.